En patient kan möta flera vårdgivare och samtidigt få stöd från kommunen. När ansvaret går vidare behöver relevant information nå den verksamhet som ska ta nästa steg.

Olika informationsbehov kräver olika lösningar. Ett avgränsat meddelande med ett underlag, åtkomst till journalinformation och kontakt med patienten är skilda situationer. Att skilja dem åt gör det lättare att välja rätt arbetssätt.

När information behöver skickas

SDK är en infrastruktur för meddelanden mellan anslutna organisationer. Meddelandet kan innehålla text och bilagor och skickas till en mottagande funktion. Det kan exempelvis vara ett underlag som behöver lämnas mellan vård och kommunal verksamhet, efter de bedömningar som krävs för att informationen ska få delas.

Det praktiska arbetet behöver också vara ordnat. Någon ska bevaka mottagningen, bedöma vad som kommit in och se till att rätt person kan fortsätta arbetet. En genomtänkt mottagningsrutin är därför en del av lösningen.

Privata vårdgivares förutsättningar

SDK kan vara aktuellt även för privata vårdgivare. Diggs vägledning omfattar privata aktörer med offentligt finansierad verksamhet, bland annat inom hälso- och sjukvård. En privat vårdgivare behöver kontrollera sin organisations förutsättningar och genomgå anslutningsprocessen; det räcker inte att verksamheten arbetar med vård.

Meddelanden och journalåtkomst har olika roller

En SDK-anslutning ger inte personal generell åtkomst till patientjournaler hos andra vårdgivare. Nationell patientöversikt, NPÖ, är en separat tjänst där journalinformation kan göras tillgänglig över vårdgivargränser. Inera beskriver bland annat aktuell patientrelation, uppgifternas betydelse för vården och patientens samtycke som förutsättningar för att ta del av informationen.

Skillnaden är central när verksamheten ställer krav: vad behöver skickas till en mottagare, och vad behöver behörig personal kunna ta del av i en annan tjänst?

Samverkan som fungerar i vardagen

Börja med ett konkret överlämningsflöde. Beskriv vilket underlag som behövs, vilka parter som deltar och hur mottagandet följs upp. Testa sedan förloppet med berörd personal och dokumentera vad som behöver förbättras.

Målet är att informationen ska stödja nästa insats för patienten. Tekniken kan hjälpa till med överföringen, men ett tydligt ansvar och fungerande rutiner behövs för att samarbetet ska hålla hela vägen.